Har vi drivit ur kurs i vår iver att utveckla den bästa radarteknologin? Det är den känslan jag får när jag går på mina sociologi-föreläsningar. Att vi har blivit experter på att göra nästan allt, i samma utsträckning som vi förlorat kunskapen, eller snarare känslan för, vad som ska göras. Jag misstänker att det i grund och botten handlar om att hela tillvaron drabbats av det ekonomiska och vetenskapliga tänkandets korruption. Vi har blivit besatta av det mätbara i den grad att vi inte har öga för något annat över huvud taget. Det finns inte något trancendentalt inslag i konsten eller religionen längre eftersom trancendens inte är mätbar. Det går inte längre att tala om värden utan att tala om att distingera sig från andra människor. Allt handlar om konkurens, men det är intre intressant vad man konkurerar om. Jag undrar hur den sista människan kommer att se på världen. Vad värderar vi i fullständig isolering? Finns det några värden som inte är grundade i någon form av konkurens mellan individer, som är grundade i individen allena? Vill man ingenting för sig själv kan man väl heller inte vilja något i andras sällskap? Men dessa värden verkar vi har glömt bort. Och så tycker alla att det är så konstigt när man vägrar applicera ekonomiskt tänkande på hela den mänskliga tillvaron ("det är ju så smidigt och transparent"). Ingen verkar vilja inse att teorier och system som utger sig för att vara tomma, som bara speglar vissa aspekter, faktiskt verkar även substantiellt, att det förändrar när det bara är meningen att beskriva.
Detta är en form av undergång.