Under min kurs i sociologi slår det mig vilken blind tilltro dagens akademiker har till sin egen förmåga att förbli opåverkade av de olika modeller för analys de anlägger. Min förläsare pratade idag om hur konst kan ses som något som används för att distingera sig från andra människor som en del av en klassgemenskap. Detta verkade han se som något helt oproblematiskt. Det är helt enkelt en toeri bland teorier eller en modell bland modeller, och hur vana vi än blir vid detta (i grund o botten ekonomiska) sätt att tänka, kommer konsten i sig inte att påverkas. Det är inte konstigt att till och med konstnärer idag måste ställa sig frågan om vad konst egentligen är. Vi har förlorat det konstnärliga perspektivet sedan länge och det vi idag ägnar oss åt är att försöka berättiga konsten inom ramarna för en ekonomisk och politisk diskurs. Konsten i sig och för sig är något som vi inte längre kan förstå - den är utträngd ut vårt språk.