På ett sätt saknar jag verkligen förståelse för den enskilda människan. För hennes frihet och frihetens villkor. Varje människa kan vara sitt eget universum i högre eller lägre utsträckning, åtminstone om vi bortser från vad vissa sociologer skulle invända. Den korrekta formuleringen är väl kanske dock snarare att JAG kan vara mitt eget universum i högre eller lägre utsträckning. Sociologiska teorier går inte att applicera i första person (åtminstone borde det vara förbjudet att göra det annat än möjligen i retrospekt.) Hur som helst så JAG fri att välja själv, medan DU har helt andra villkor. Jag kan när som helst ge mig iväg, kanske för att JAG är en dröm, ett kaosinslag i en annars rätt så välordnad tillvaro; något som vägrar låta sig definieras; som skrattande häller sina sista droppar vatten i sanden för att bevisa sin vikt. Personligen har jag inte tillräckligt mycket respekt eller förståelse för jaget, varken mitt eget eller andras. Jag är en rutinvarelse, ett appollonesiskt missfoster om ni så vill. Så det förvånar mig ändå lite att jag inte tycker om att läsa sociologi. Det är kanske varje människas ansvar att tillåta varandra att vara utkastade i världen, som råa ägg i ett flipperspel.