Jag antar att jag är en av de många som letar efter en bibel. Inte nödvändigtvis i bemärkelsen rättesnöre, utan kanske snarare någon slags personlig metafysik; min egen skapelseberättelse. Det är heller inte inte helt sällan jag tror att jag har funnit en sådan. Faktum är att jag önskar mig en bibel så pass mycket att bara namnet på en författare eller titeln på en bok kan göra mig till en hängiven efterföljare. När jag började läsa "Mannen utan egenskaper", var det ett tydligt fall av detta placeboliknande sökande. Jag känner mig ofta som en man utan egenskaper, och det är på inga sätt en dålig bok (åtminstone inte de första 70 sidorna, längre än så trängde jag aldrig in i Musils författarskap), men det var ingen bibel.
Kanske finns det inga biblar. Det vore ju typiskt om så var fallet. Men jag har aldrig känt igen mig så tydligt i en personbeskrivning som i berättaren i Dostojevskis "Anteckningar från Källarhålet". Jag känner mig på samma sätt illusoriskt självgod, samtidigt som jag aldrig kan slå fast vem jag är och vilken berättelse det egentligen är jag försöker berätta. Jag är för svag för att vara elak och godhet får mig oftast att bara må lite illa. Och kanske är det så nära en personlig metafysik jag kan komma. Det ska dock tilläggas att jag givetvis inte läst mer än de första 20 sidorna. Jag kan inte minnas när jag senast läste en hel bok, och kanske säger det mer än något annat om vem jag är.
Nåja, det här är ett försök till en blogg, ett utkast till ingeting, ett projekt utan riktning. Förhoppningsvis får jag någon slags användning för den. Och förhoppningsvis kommer jag att skriva mina framtida inlägg på mer barmhärtiga tider, för förhoppningsvis (inte troligtvis) kommer jag att kunna sova bättre än inatt.
3 kommentarer:
Du vet ju att min är Filosofiska Undersöknngar, så jag tänkte sno din idé om jag får.
Jag har faktiskt heller aldrig läst ett källarhål, men jag har många gånger läst de första sidorna. Öppningsraden är suverän:
"Jag är en sjuk man, en elak man, en frånstötande man."
Vad du skriver om bloggare och lögner är också väldigt träffande. Å andra sidan kan det väl i viss mån appliceras på allt skrivande. Skillnaden är väl att bloggandet är mer utåtriktat och att, tja, det gör akten lite smutsigare.
det är med källarhålet som med nästan alla böcker, de första sidorna är bäst, sen blir det rörigt. Det kanske bara är min kapacitet är greppa en text som brister iofs.
frågan är om det är möjligt att ens tänka helt ärligt, det finns så mycket man döljer för sig själv (ofta av goda skäl, säkert). Men med bloggandet offrar vi så mycket hos oss själva för att bli våra egna reklampelare. Eller äsch...
Skicka en kommentar