Jag befinner mig återigen i en period av mental slöhet. Av någon anledning begåvades jag med en osviklig förmåga att vandra som en sömngångare genom livet, helt inkapabel att reflektera. Just nu målar jag istället. Det passar en dumglad person som mig mycket bättre än att skriva. Att skriva, eller snarare att skriva intressant, förutsätter kanske lidande och medvetande. Om nu de båda inte är en och samma. En rolig detalj är att jag under dessa perioder även blir dålig på att stava. Jag skriver om meningar flera gånger, ändå blir det inte rätt.
Jag hatar den här kylan. Den får mig att spänna hela kroppen och jag får ont i bröstet. Häromnatten när jag låg sömnlös på jobbet trodde jag en kort stund att jag skulle dö. Det var så jävla ångestframkallande att tänka på hur det skulle vara att dö på jobbet, i en säng bäddad med skyddsunderlag av plast och absorberande material. Så, nu ska jag inte plåga er mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar